Forskare vet att olika celltyper använder olika uppsättningar av gener. Hur dom kommer fram till vilken uppsättning som ska användas är däremot fortfarande ett ämne som det forskas mycket kring. Varje gens agerande bestäms av omgivande DNA- regioner. Detta påverkar förmågan hos proteiner som kallas transkriptionsfaktorer -som kan slå på eller av gener- att läsa genen. Hur kan då desssa regioner på DNA´t klara av denna bedrift? Svaret ligger i epigenetiken.

Genomet kan jämföras med ett musikpartitur där noterna representerar en gens DNA-sekvens. Epigenetiken träder in genom dynamiken och fraseringarna på notbladet och berättar för cellen hur generna skall spelas: forte (starkt), pianissimo (väldigt svagt), etc. Genomets dynamik och frasering åstakommes av de proteiner som packar ihop vårt DNA till kromosomer.