1998 matade Craig Cooney och hans forskare i Arkansas (USA) gravida, bruna Avy-möss med olika mängder metyleringsmolekyler som metionin, folsyra och zink. Desto högre tillförselnivåer, desto brunare och mer spräckliga blev musungarna. Som man kan förvänta sig var de brunare mössen också slankare och friskare. Mammans föda påverkade alltså den epigenetiska statusen hos hennes avkomma och därav deras vikt och hälsa.

Jennifer Cropley och hennes kollegor tog detta ett steg längre 2006 genom att visa att matning av gravida Avy-möss med metylrik föda inte bara förskjöt pälsfärgen åt det bruna hållet av spektrumet hos avkomman, utan också påverkade nästa generation på samma sätt. Mormoderns föda påverkar alltså den epigenetiska statusen hos hennes barnbarn.

Traditionellt har forskare trott att metyl-märkningar tas bort från DNA då det packas i könscellerna, att den epigentiska griffeltavlan torkas ren för kommande generation. Cropleys experiment tyder på, åtminstone för Avy-genen, att en del märken måste bibehållas, vilket reser frågor om själva grunden till ärftlighet.

Kan kosten och andra livsstilsfaktorer påverka kommande generationer? Kan detta gälla människor och/eller vara relevant i fråga om fettma? Då Avy-experiementen utfördes med inavlade, genetiskt identiska musstammar -långt ifrån våra egna vitt skilda genom- krävs för att dra paralleller till de holländska mödrarna, även om det är lockande, mer stöd.